Etter tilråding frå Landbruksdirektøren og Landbruksdepartementet løyvde Stortinget i budsjettet for 1919 kr 80 000 til oppretting av ein fruktforsøksgard for Vestlandet. Garden Øvre Njøs i Leikanger vart kjøpt og overteken våren 1920.Seinare vart grannebruket Njøsgard lagt til. Forsøksgarden kalla seg Statens forsøksstasjon for fruktdyrking. I 1975 vart forsøksgardane i Noreg slått saman til ein institusjon, kalla Statens forsøksstasjonar i landbruk, forkorta SFL. Forsøksgardane vart kalla forskingsstasjonar. Namnet vart difor endra til Statens forskingsstasjon Njøs, avkorta til SF Njøs. I 1987 vart dette endra til Statens forsøksstasjonar i landbruk. Njøs forskingsstasjon, avkorta til SFL Njøs. Forsøksstasjonane hadde eige styre frå 1977. I 1992 vart stasjonen lagt inn som ein avdeling under Ullensvang forskingsstasjon. I 1995 vart SFL slått saman med Statens plantevern. Den nye forskingsinstitusjonen fekk namnet Planteforsk, og var organisert under Norsk institutt for planteforsking på Ås. Namnet på avdelinga på Njøs vart endra til Planteforsk Ullensvang forskingssenter avdeling Njøs, eller Planteforsk Njøs. Frå 1.4.2004 gjekk størsteparten av forskingspersonalet over til å arbeide 50% for Planteforsk og 50% for planteforedlingsselskapet Graminor AS, som etablerte seg på Njøs. 1.1.2006 vart Planteforsk slått saman med Jordforsk og Norsk senter for økologisk landbruk (NORSØK). Den nye institusjonen fekk namnet Bioforsk, og vart organisert som eit forvaltningsorgan med særskilte fullmakter under Landbruks- og matdepartementet. Forskingssenteret i Sogn og Fjordane vart kalla Bioforsk Vest Njøs, eller Bioforsk Njøs. 1.7.2007 flytta forskings- og utviklingsdelen til Ullensvang. Den viktigaste aktiviteten ved senteret på Njøs har vore knytta opp til sortsforsøk og planteforedling av frukt og bær. I tillegg har det vore drive forsøksverksemd m.a. innan dyrkingsteknikk i bær og økologisk fruktdyrking. Senteret hadde eigen kvistbank.